Fotograf Marika T Styhr, Bröllops- och familjefotograf i Dalarna

 

bakom kameran

19 februari 2024 « Tillbaka

plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!
Man ska aldrig säga aldrig om något.
Som t ex att

  • dricka kaffe
  • gå på spinningpass
  • odla blommor
  • åka slalom

Punkterna ovan är några av de saker som jag har har varit väldigt bestämd med och sagt "aldrig i livet" om tidigare men som jag idag älskar. Kaffe är fantastiskt gott, spinningpass ser jag som en energiboost och att odla blommor är otroligt rogivande. Slalom började jag med trots stort motsånd och har också  slutat med igen, men jag säger inte ”aldrig mer”, utan ”kanske nästa år”, haha

Så var det också med att bli egen företagare. Jag trodde väl aldrig att jag skulle driva eget företag och i alla fall inte på heltid. Länge hade jag fotograferandet vid sidan om mitt lärarjobb, men plötsligt vände och hände det och jag blev egen företagare på heltid. Och jag älskar det.

Vem är då jag, lite fakta:

  • föddes i Borlänge en bit in på 70-talet, i vågens tecken
  • är tvåspråkig. mitt första språk var finska
  • utbildad förskollärare
  • bor i Gustafs på en bondgård, utan djur. Eller jo vi har en katt som tror sig vara en människa.
  • bor med min man Göran, som också är företagets extra muskel
  • vi har två vuxna döttrar som bor alldeles för långt borta, men i alla fall i Sverige.

Och så lite lullull om mig:

  • intresserad av form och estetik
  • har ”superkraften” synestesi, dvs för mig är 4=röd, 5=blå, T=grön, R=gul, jag ser siffror och bokstäver i färger
  • älskar ordning och struktur men är samtidigt rätt bohemiskt lagd. Hur nu det går ihop.
  • tränar regelbundet, men ibland med långa uppehåll
  • jag är en mycket Grön person, nästan släkt med Hulken

Redan som mycket liten tjej, (ja, jag var mycket liten som liten) intresserade kameran och fotograferandet mig. Jag kunde låna mammas och pappas kamera och vips ha gjort slut på hela filmrullen. Bilderna jag trodde mig ta var på fantastiskt söta kattungar. Väl vid framkallning såg man bara en stor grön buske och katterna syntes knappt.
Tiden går och fotointresset består, så för att lyckas med den där söta kattungebilden har jag övat övat och övat och gått en del kurser. På 90-talet fick jag min första systemkamera av min pojkvän och detta ledde till kvällskurser i mörkrumsarbete. På senare tid har jag gått ett antal högskolekurser i fotografi, redigering, bildspråk mm.

Pojkvännen, Göran, som gav mig min första systemkamera är min äkta hälft sedan många år tillbaka. Han är också företagets extra muskel på flera olika sätt. Han hjälper till när jag behöver fler händer, när något behöver skruvas upp, bäras fram eller bäras bort. Ibland agerar han som plank när bollen behöver studsas. 
Det är han och min far som byggt fotostudion åt mig i våran lada hemma på vår gård i Gustafs.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln